regn

Sitter åter på Östernäs, ensam för tillfället innanför ett öppet fönster. KENT snurrar lite i bakgrunden härinne och utanför fönstret hörs bara den stilla strila strömmen av sommarregn. Jag blir alltid lite fascinerad av regn… det är så otroligt vackert –framförallt härute i skärgården! Jag vete katten om människorna ombord på de båtar som passerar ute i farleden skulle instämma… men här inifrån är det vackert, nästan lite sagolikt. Allting blir så stilla, människorna försvinner inomhus så dem slipper man höra men även fåglarna håller sig stilla någonstans och avvaktar slutet på regnet. detta handlar nu enbart om mysiga sommarregn… jag kan inte se något som helst romantiskt och mysigt över ett iskallt, hårt, skoningslöst regn i oktober/november! även om ju även de regnen KAN föra något positivt med sig – förutsatt att man då regnet pågår befinner sig inomhus uppkrupen i soffan framför en film med popcorn (eller te) i knät. Mitt motto från senaste vintern kommer nog få följa med genom kommande säsong också: se det positiva i alla lägen. Den inställningen tog mig igenom höstrusk och framförallt all j**la snö och kyla… men som sagt det var ju SÅ mysigt !! ;-)

Men hur trist är det inte att sitta här den 2a augusti och fundera över höstrusk och skit. fast konstigt är det ju inte… jag är inne på sista veckan på årets långfina semester och klart att man börjar känna stressen pocka lite, stressen inför första veckan. Det är MYCKET som ska gås igenom första veckan och många beslut som jag måste ta – snabbt! Men nu sitter jag ju här, ute i skärgården och njuter av tystnaden, ensamheten och KENT. Det är mitt på dagen och pga en usel uppkoppling sitter jag och skriver lite på måfå ouppkopplad. Det är mitt på dagen men det blev just mörkt. Det var precis som om någon lade en filt över hela huset, det blev kolsvart, klockan kan jag meddela är bara kvart i två så jag tror att sommarregnet gör sig redo att krönas av lite åska. Återigen tänker jag på de stackars satar som sitter i de förbipasserande segelbåtarna – jag tänker på er! Regnets intensitet ökade just ytterligare.

Om bara några dagar återvänder vi till stan. Det är dags att acklimatisera sig till storstaden igen, åka tunnelbana och trängas med folk. Behöver jag säga att jag INTE längtar! Det är sådana här dagar jag känner det ända in i benmärgen att det är på landet jag vill bo. En vacker dag kanske även den drömmen slår in!!


Varje gång du möter min blick, blir min värld en aning större /KENT