tungt vitt dun

det har snöat i Stockholm i mer än ett dygn nu, ett ständigt fallande vitt dun. Vackert så det nästan är smärtsamt men det saktar ner ett motsträvigt samhälle. ett vitt täcke täcker en civilisation som inte har tid att sakta ner. Tunnelbanan gick imorse -men lite långsammare, folk kör bil -men lite långsammare, folk prommenerar men långsammare eftersom inget annat är möjligt... dock är inte människor glada! Ingen ler, ingen har överseende med att tågen kör långsamt, ingen har överseende med att den något äldre damen som ligger framför i spåret på trottoaren inte kan hålla tempot.
Vad har hänt med tiden, glädjen och livet?
jag har ingen aning - så om någon vet... let me know!


idag har varit kakans dag, kakor och te i massor för att hålla värmen och humöret på topp och på något sätt en vettig sysselsättning. Jag är dock lite stolt över att jag faktiskt har hunnit med två arbetsintervjuer och ett utvecklingssamtal idag. Jag ska allt visa dem ...

igår träffade jag en hel drös med folk som efter bara en timme hade gett mig mer energi än jag kunnat drömma om. människor med bra energi, människor som faktiskt saknade mig, tycker om mig och vill mig väl. En helt annan energi än den som omger mig dygnets övriga vakna timmar & det fick mig att inse vikten av det här, vikten av att läget måste förändras radikalt och snarast! helt enkelt innan jag tappar gnistan fullkomligt.

Så håll mig en tumme och skänk snälla tankar så ska vi nog kunna vända det här vraket på rätt köl igen, jag har ju redan börjat kantra ;-)


ps. kom hem ny älskling jag saknar dig och fryser lite