förra året fick min pappa en båt, sina andra båt. denna gång en segelbåt som passande nog skänktes till honom den 26e juli förra året, den enda dag på året han inte kan säga nej eftersom det är hans dag. Segelbåten har inneburit en helsicke massa jobb, pappa har gjort det mesta, men jag och Fredrik har slipat och oljat och donat för att nu under sommaren äntligen få nyttja denna båt! (vilket har kunnat skådas här tidigare)
premiärtur har vi haft, vi har gått på grund, vi har testat olika segel och seglat med och utan pappa ombord. Det verkliga testet kom nu i veckan, första natten i båten ensamma på en ö i Stockholms yttre skärgård...
Jag är inget stort fan av hysterikst lutande kryss-eskapader så Fredrik var suverän och parrerade det mesta, vi hade ett färdigt mål i sikte och med utgångs punkten i Västernäs har vi snabbt tillgång till de vackraste delarna av Sverige: Stockholms skärgård. Vårt mål var Rönnskär, en liten hästskoformad ö med perfekt natthamn för rådande vindriktning. Vi gav oss av strax efter tre och angjorde natthamn runt 18tiden. Jag navigerade och Fredrik styrde!
Vi lagade mat i medhavt primuskök i land och tog sen med oss vårt te upp på öns högsta punkt med utsikt över halva världen - kändes det som! En bild gör inte vyn rättvis... men jag måste försöka.
Solen sjönk sakta och vinden mojnade och vi kände oss så små! -och lyckligt lottade.
i fjärran passerade de avskyvärda finlandsfärjorna och det slog mig hur ofantligt olika bild vi och de ombord på dessa hemska båtar har av skärgården. Jag tror inte att de som åker dessa båtar åker för utsikten, 99% av resenärerna super och skiter fullkomligt i en vacker solnedgång, en havsörn eller en säl...
Jag njöt dock, ordentligt. jag blev nästan lite sentimental och bedrövad över att människor i världen inte får uppleva detta. att sitta på en klippa i solnedgången och se ut över en skimrande skärgård... det är fullkomligt underbart och en jävla lyx!
Att morgonen efter vakna av solen och krypa ut ur en varm fuktig båt och mötas av kav stilla vatten, värmande sol och stilla tystnad... är livet! Jag kröp ensam ut och badade innan jag satte mig tillrätta och läste, den enda levande varelse jag såg så dags var en mink... (som jag visserligen önskade livet ur!)
jag längtar redan ut tillbaka till denna enormt vackra men lömska del av världen... slår vädret om kan vad som helst hända... vi fick med oss en minnesregel av pappa på väg ut:
regn före vind -ta seglen in
vind före regn -kan ni sätta dem igen
kom ihåg det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar